Bino José Carlos

Men vad är då livets mening? Det är en liten fråga som jag tänkte blogga om….
==
De senaste tio somrarna har jag försökt att ha ett tema på mina tankar. Alltså så här: Jag försöker tänka på en viss grej när jag är ute och promenerar eller diskar eller ska sova eller – i praktiken – när jag inte lyssnar på bok. JAg har tänkt på “det perfekta mordet”, “Sliding doors”, “brott och straff” och även på “meningen med livet”.
==
Jag har förstås inte en susning, men ett sätt att ta sig an det är förstås att börja med en slags religiös fundering. Finns det ett liv efter detta? Det verkar – minst sagt – svårt att studera empiriskt… En av mina vänner menade att oavsett om man tror på en Gud eller inte så verkar det ganska meningslöst att leva om det inte finns konsekvenser för de människor som vi skulle anse som onda. Alltså om de inte straffas på jordelivet. Argumentet är att det inte kan vara OK att man “kommer undan” som ond eller “glöms bort” som god. Jag hade en metodfråga till denna hypotes om livet och livets mening:
“Hur många Terrabyte behövs för att samla all data för alla människor HELA tiden?”
“Molnet, du vet…”
==
Min ambition under sommaren jag tänkte på detta var att hitta ett begrepp som kunde sammanfatta “meningen med livet”. Är det Lycka (som Boulding skulle säga)? Är det nytta (som Becker skulle säga)? Är det pengar (som säkert någon skulle säga? Är det att förstå sig själv (som säkert någon annan skulle säga)? Är det kärlek? Är det vänskap? Är det barn? Är det barnbarn? Eller är det helt enkelt en korkad fråga… eftersom alla saker är viktiga?
==
Så… jag ändrade frågeställning: Vad är det som är det som gör mig glad på jobbet? Den frågan kändes rimligare att ta sig an om man bara har en sommar på sig. Det jag kom fram till var “att lära sig nytt”. Det i sin tur ledde till att jag kom fram till att en av de bästa indikatorerna jag kan ha för “att lära sig nytt” är “att ha fel”. Det fick konsekvensen att jag i en intervju i tidningen Balans fick epitetet: Professorn som älskar att ha fel!
==
Ensamhet eller att vara själv
Det är dubbelt det här med att åka hem. Jag menar – det ska bli otroligt härligt att träffa M, H, J, A, O och M. Igår Skypade jag med O och jag ville göra det som M gör när vi SKYPAR: ÄTA UPP TELEFONEN! Jag längtar efter att få krama alla bokstäverna!
==
Samtidigt är det härligt att vara här och leva detta låtsasliv där jag inte har några egentliga krav på mig. Är jag för mig själv eller är jag ensam?
==
Det är en stor skillnad mellan ensamhet och att vara själv. Som min far sa. “Det är HÄRLIGT att vara ensam om någon väntar på en”. Hade jag flyttat hit själv hade jag säkert haft en klump i magen HELA tiden. Men – jag har ju aldrig bott själv. Är 55 och har alltid bott med någon annan. Ofta med många andra. Ett av resans syften var att få prova något nytt eftersom jag tycker att jag kan det här med att “bo flera” utan att det är något som stör mig överhuvudtaget. Kan jag bo själv?
==
Innan jag reste sa M att det var några saker hon inte skulle sakna nu när jag skulle vara borta i 10-11 veckor. En av dem var att jag inte stänger skåp. Jag öppnar dem. Men jag stänger dem inte. Jag kan konstatera att inte heller jag skulle sakna att jag inte stänger skåp… Kan komma hem från jobbet och då är det 5 skåpluckor öppna… BAD. TERRIBLE SICK (Trump, 2017).
==
Heja Bajen.

Kärleksbombning

Födelsedag. Höstdagjämning. Och gratulationer en masse… Jag menar en myyyyys.

==

På morgonen tog jag mig till Manly beach (tillsammans med
Novosarna). Jag missade en båt och sen skyndade jag till Café Fika för att hämta prinsesstårtan som jag hade köpt. Sprang till färjan och portarna
stängde 5 meter från mig. Sen taxi in till universitetet för att hinna. Till
klockan 12. Resan tog ca 3 timmar totalt och tårta och båt och taxi och
tunnelbana gick på ca 100 dollar…. 750 spänn. Och tårtan var mest grädde. Men –
jag fick bjuda kollegorna på något svenskt.

==

På kvällen fick jag champagne som min kära kära kära fru
hade fixat och sen tog Novos ut mig på middag. PÅ steakhouse. När jag vill lyxa
till det hemma så köper jag australiensiskt kött och nu bjöd de på en riktigt
fin entrecote med min. MYCKET gott.

==

Under hela dagen gick jag in på Facebook och tittade på
gratulationerna. Jag misstänkte att de skulle komma och jag visste att jag
skulle bli glad. Men – varje år är det likadant – jag får en sådan varm känsla
att mina vänner har tänkt på mig en stund på min födelsedag. Och jag tänker på
alla och ser dem (Er?) framför mig. Underbart med kärleksbombningar!

==

Under en period lästa jag en del Levinas. Det jag kommer
ihåg från den läsningen är att det är i relationen som människan skapas. Han
betonar ansiktet och hur den andre får dig att se dig själv. The responsibility
of the face. Födelsedagar är det som ansiktsboken
gör absolut bäst! Du ser dig själv genom andra och – även om vi alla förstår
att det är ’billigt’ att gratulera – så är HÄRLIGT att få gratulationer.

==

Bara tre veckor tills jag kommer hem och får träffa mina
närmaste. LÄNGT.

=
55
==

När jag var sju kallade min morfar mig för fem-femma. Enligt
Wiki:

”Femfemma, gammalt uttryck för idiot, dåre, stolle,
knäppskalle, sinnesslö, galning etc.”

Anledningen var att jag fick två femmor i första klass. En i
matte och en i kristendom (sic!). ”Ska Du bli en räknande präst” frågade morfar…

==

Nu när jag fyller 55 så kan jag flytta till seniorboende.
HERREGUD. Jag läser på en hemsida:

”Ett seniorboende är som vilken annan bostad
som helst, med undantaget att det är speciellt utformat med funktionalitet och
tillgänglighet i åtanke. Boendeformen är inte bunden till om du hyr eller
köper, och seniorboenden finns som både hyres- och bostadsrätter. Det
som utmärker en seniorbostad är främst att den enbart är tillgänglig för
seniorer, man måste alltså ha fyllt en viss ålder för att få kunna bo
där. En vanlig åldersgräns är 55”

==

På en annan sida läser jag:

55-åringen befinner
sig mitt emellan 50 och 60. 50 år är ganska ungdomligt. 60 år kan kännas
gammalt. Hur 55-åringen själv ser på sin ålder är givetvis högst individuellt.
När man kikar på presenter till en 55-åring kan dock försöka leta efter
presenter som låter födelsedagsbarnet känna sig ung. Att ge bort en gubbkeps på
55-årsdagen är nog inte rätt väg att gå.

==

Men har faktiskt
ingen åldersnoja. Det är ju liksom som det är.

==

“Men det här är ju en blomma som man köper när man inte vet vad ska man köpa för blomma!:

==
Det finns en del protestskyltar i Newtown:

Jag har fortsatt att läsa Foucault och det är fortfarande kul. Hans diskussioner om straff är speciellt intressanta. Ett av hans argument är att det går att studera vad som är ‘normalt’ i samhället (vilket är det fenomen som de flesta samhällsvetenskapliga forskare är intresserade av) genom att studera det som är “vansinnigt”, det som är “sexuellt avvikande” eller hur vi ser på straff. En riktigt kreativ metod.
==
Han skriver en hel del om hur straff ses på ur en neo-liberal ekonomisk teori (som in princip betyder ‘amerikansk nationalekonomisk’). Han använder mest Becker för att illustrera hur han det går att göra “allt till ekonomi”. När man reser i Kalifornien på El Camino Way så märker man snart att det är olika bötessummor för fortkörning på olika delar av vägen. Ibland kostar det 232 dollar och ibland 343 dollar. Detta beror på att de ser på straff ur en nyttomaximeringsfunktion. De gör följande kalkyl:
* Fortkörning skapar problem. Det problemet går att beräkna.
* Om man tog alla som körde för fort så skulle böterna vara (fortkörningsproblemskostnader+administration)/antal fortkörare.
* Men eftersom man inte tar alla så får man göra en kalkyl på hur stor sannolikheten är att ta fast fortkörare. Om sannolikheten är 50% så blir det kvoten i punkten ovan * 2.
* Konsekvensen är att om det är lägre böter på en del av gatan så betyder det att det antingen är större sannolikhet att man åker fast eller att man har kalkylerat lägre kostnader för fortkörning eller administration
==
I Sverige har vi ett annat synsätt. Där arbetar vi med något som kallas för pyramidbestraffning. Den idén grundar sig på att människor nog inte vill göra fel och att de därför först och främst ska bli informerade eller kanske utskämda. Samtidigt finns det brott där vi inte verkar kunna ha denna inställning. Då tar vi till andra åtgärder. Startpunkten är dock inte ekonomisk utan snarare en preventiv idé. OCh det finns nog en hel del som rakt av ser det som “öga-för-öga”…
==
Men – som Foucault skulle antagligen skulle säga – det är genom straffskalan som vi börjar förstå vad samhället ser som oacceptabelt.
==
Straffskalor leder förstås till problem. Hur ska vi jämföra ekonomiska brott med våldtäkter? Rån med klotter? Bedrägeri med vapenvägran? Och inte minst – där Sverige har skiljt sig (och fortfarande skiljer sig) kraftigt från andra länder: narkotikabrott jämfört med alt annat. Hittade den här:

==
J – en kollega – berättade att för 10-15 år sen så var det pinsamt att man som australiensare var en person som hade personer som hade förfäder som var brottslingar. Vilket antagligen gällde många… Nuförtiden – sa J – är man stolt. Igår köpte jag öl och de byggde sitt varumärke på att det var en skurk som hade startat bryggeriet:
==
Talade med C – en annan kollega – som berättade att hon hade ett barn som var tre år.
“So is she in daycare?”
“Yes, both my husband and me are academics. We both work.”
“Excuse me for asking – but is this a public service?”
“Nope. We pay around 20.000 dollars a year for the daycare”
“WOW. It must be a GREAT daycare!”
“Nope. Just a normal one. We calculate 120 dollars a day (850 pix). We can afford it, but there are couples who just cannot and it is better for one of the parents to stay at home”
“Yeah… I get that”
“…. so we cannot afford to get another kid. I mean 240 dollars a day… One of us would have to quit working…”
==
Generellt så verkar det vara så att den svenska socialingenjörskonsten har gjort ett stort genomslag i Sverige. Någon har frågat sig – hur ska vi få ut kvinnorna i arbetslivet? Hur ska vi se till att det finns ett system som är relativt tydligt från ‘ax-till-limpa’?
==
Det är så (pinsamt) tydligt att jag är mer pro-Sverige när jag är utomlands än när jag är hemma… När jag läser svenska nyheter härifrån tänker jag: “Oj då… det var tydligt lite stökigt i dockskåpet…”
==
Jag har försökt förstå hur man ska gå i Australien för att ta sig till olika ställen utan att korsa gator som inte har övergångsställen. Det är helt omöjligt. Det finns ingen svensk socialingenjörskonst i Australien. Men – det verkar förstås ganska rimligt… Allt är ju upp-å-ner…
==
Regn
==
Undrar hur ni har det hemma?
==
Såg att jag har ca 100 unika besökare på bloggen. Kul!
==
Igår åt vi middag på hemma – T, J och O. Och jag. De lagade maten. Mysigt.
==
Jag har hittat ytterligare en sådan där Banksikopia. Den var på vägen till Universet och jag har inte sett den förrän nu. Men nu tittar jag på den varje dag. Och blir glad.

Intervjuer
Jag blev intervjuad av studenter imorse Aussietid. Via SKYPE. De läste upp den längsta syftes- beskrivning jag någonsin hört. Sen följde en timmes intervju. Det var frågor i nio dimensioner tagna från en 3×3 matris. När de på slutet frågade mig om vad jag trodde om den nya revisionsberättelsen så klarade jag det inte längre… jag blev handledare… “Det är svårt att studera det som inte har hänt och allt jag säger är spekulation. Det ni då behöver är teorier om hur ‘folk’ spekulerar… och det var ju inte ert syfte”.
==
De frågade efter sitt frågeschema och under intervjun fick jag flera gånger säga: “Ja som jag sa tidigare…”
==
I slutet av intervjun frågade en av studenterna om jag hade några råd. “Jag ägnar mig åt en av frågorna (där ni har nio) i en studie som tar två år. Jag tror att ni måste fokusera…”
==
Att intervjua är svårt. När jag läser utskrifter av när jag intervjuer så verkar jag vara en babblande tok. Jag lägger mig i och försöker bejaka personen hela tiden. Det kommer fram intressanta saker, men nu när jag läst en hel del utskrifter så känns det som att det inte är på grund av mina frågor utan trots mina frågor. Det jag möjligtvis lyckas med är att skapa en god stämning på mötet och detta ger dem lust att prata…
==
Uppdrag granskning
Jag har blivit intervjuad ganska många gånger och jag minns speciellt när jag blev intervjuad för “Uppdrag Granskning”. Det var förstås nervöst eftersom uppdrag granskning inte är kända för att vara “snälla” men samtidigt visste jag att de gärna vill ha forskare på ‘sin sida’. Det var till och med så att de ville intervjua när jag satt på mitt arbetsrum.
“Jaha… Det är den gamla ‘oj vad många böcker han har’ tekniken?”
“Hehe… det är ju praktiskt också…”
==
Sen kom intervjun och de talade med mig i en timme. Det handlade om “utdelningar från välfärdsbolag”. Min syn var klar: Det är givet att ett företag måste få göra utdelningar. Det är ett av grundantagandet i företagande – att ägarna ska få tillgång till överskottet som kan ses som en kompensation för den risk de tagit. Frågan huruvida företag ska vara i välfärdssektorn är en annan. OM företag är leverantörer av ‘välfärdstjäster’ ska de få dela ut vinster till ägarna. Om företaget har skulder eller eget kapital är framförallt en fråga om vilka risker ägarna är villiga att ta (och inte ens det skulle Miller och Modigliani säga).
“Så Du menar att skolor som har gjort vinst ska få dela ut pengar?”
“Ja.”
“Men skolministern (som under den tiden var ‘Token Björklund’) har ju sagt att han vill begränsa utdelningen?”
“Jag vet, men det skulle betyda att vi får tänka om när gäller äganderätten och det är en ganska kraftig förändring som nog kräver mer diskussion. Man kan säga att om ägarna inte får göra vad de vill med sina resurser så byter vi ekonomiskt system.”
“Så du menar att Björklund vill införa socialism?”
(Nu var reportern överlycklig! Vilket Scoop! Professorn i företagsekonomi säger att Björklund är en socialist-wannabe!)
“Näru, det får du mig inte att säga i TV. Det är bara feltänkt på så många nivåer.”
==
När det sändes var jag sjukt nervös och jag stod och gömde mig bakom en vägg (alltså – på riktigt). … det var bara sista delen av sista uttalandet som kom med.
==
Jag har sett Fittja-intervjuerna och måste säga att jag blev otroligt berörd. Killen som hade “the” “end” tatuerat på ögonlocken var djupt skakande. Känns som om jag lever i en bubbla. Denna typ av reportage berör mig och påverkar mig. Varje människa är ett mysterium och bär på så otroligt många historier.
==
Jag tittar inte på UG så ofta eftersom de har tre standardreportage som har snurrat i 20 år nu:
* Det finns de som är korrumperade
* Det finns inkompetens i organisationer
* Regler kan vara idiotiska
Det är förstås inte fel att dessa reportage görs, men jag blir inte lika upprörd (eller berörd) av detta. Kanske är det så att det jag är luttrad och inte är så bekymrad över att det inte funkar. Jag tror att jag mer är nyfiken på varför i he-te det funkar överhuvudtaget. Det är det som är mysteriet. Bussen kom i tid… hur gick det till?????
==
Regn.
==
Igår fick T och J och jag och åt. De har lite jetlag, men det verkar funka. Verkar som om deras dotter kommer ner till Sydney i helgen och att det blir fullt på Unionsús. Topp!

Klassificeringar
Jag ska snart på ett seminarium som handlar om klassificeringar. Pappret är en kritisk genomgång av hur forskare använder data för att göra klassificeringar och budskapet är att det krävs en högre grad av skepticism. Rapportens styrka är att författaren är mycket kunnig om litteraturen som hen kritiskt granskar. Och att författaren är britt och därför skriver på ett sådant där förvånat sätt: “Oh… this was strange and awkward…”
==
Engelsmän
Jag kan inte titta på engelska reseprogram. Jag blir tokig på den i grunden imperialistiska synen på att allt utanför “det engelska” är konstigt. Michael Palin är värst. Han tycker allt som inte är “fish and chips” eller “afternoon tea” är konstigt. Kan verkligen rekommendera Trevor Noahs stand-up: http://www.dailymotion.com/video/x2tsu0h. “It is not as great as you think”….
==
Tillit
Har kommit i en mode där jag inte orkar lyssna på ljudbok utan lyssnar på musik. Det är en bra “mode” för då kan jag tänka på forskning när jag går till jobbet. Just nu tänker jag på hur vi i statsförvaltningen har introducerat “tillits-styrning” och vad det får för konsekvenser. Man kan säga att det är en reaktion på den kritik som har funnits av NPM (som kulminerade i Zerembas artikelserie i DN). Logiken är att styrning ska ske med tillit. Jag blir alltid nervös när ordet tillit används på detta sätt:
“Du ska veta att jag litar på Dig”… betyder ju också att “Jag borde kanske inte lita på dig, men nu gör jag det…”
==
T och J kom till Sydney i måndags kväll. De är mor och far till min guddotter och ska hälsa på henne i Newcastle och resa en del i Australien.
==
Jag brukar “alltid” ta folk på Coogee-Bondi promenaden, men igår regnade det. Igen. Det har faktiskt regnat alla dagar utom 2 den senaste månaden. Och ändå är det skönt. Vi gick till Operan och gick och gick och gick. Och stackars J fick blåsor av sina nya skor.
=
Börjar längta hem till M och resten av gänget riktigt ordentligt. Det var lite långt att vara borta så här länge. Samtidigt har det varit bra och jag har haft tid och reflektera och läsa och skriva. Men… det ska inte bli fel att komma hem i april.

I fredags blev jag medbjuden med en kollega att gå ut och ta en öl. Vi gick på puben närmast och det var många som han kände igen. De var de s.k. extras. Logiken är så här: De anställda här koordinerar kurserna och kör en eller två grupper (det är ju 1400 studenter). Resten kör “extras” som är några som är praktiker eller som är doktorander. Alla får exakt samma PPT bilder och dessa presenteras på ungefär samma sätt. På puben träffade vi en australiensare (som jag inte förstod vad han sa) men som tydligen berättade att han har fyra kvällsseminarium i veckan. Han arbetar dessutom heltid på dagarna. Så när man är anställd i Australien så arbetar man som “koordinator” för en kurs…
==
Vi gick sedan iväg och åt med hans fru (bägge holländare), en tysk kompis och hans thailändska fru och några av fruns landspersoner…. Svårt att höra på ställe med hög musik… och sedan thai-engelska…. fattade mycket lite. Försökte läsa på läpparna, men de stängde ju knappt munnen så det var också lönlöst.
==
Vi talade om planering och jag sa att det var så gott som omöjligt att “impulsivt gå ut och ta en öl och ändå mindre – gå ut och äta med kompisar i Stockholm”.
“We plan a lot”
“We don’t plan. So sometimes we just go somewhere for a weekend. Actually now I had to plan because we are going to hike and the cabins were booked I had to book for November! That is sick!”
“Well… you know in Sweden…”
==
Kanske är det AVSAKNADEN av planering som gör att det känns mer ‘laid back’ här? Det kan iofs tyckas vara en paradox eftersom ju mer man planerar desto lättare blir det vara ‘effektiv’ med sin tid. Men det betyder nog också att man FYLLER sin tid… Kan en lösning för den alltmer ökande stressnivån som jag kände av i Sverige är att “planera mindre”?
==
STORA VÅGOR – fast det inte märks här – i lördags. På väg till Manley såg vi fina skepp. Och det var badförbud…
==
Med vi menar jag guddotter O och jag som tog en Mojito på Darling Harbour. Det är fint där, men känns lite turistiskt och tillrättalagt.
==
Då är det bättre med Newtown. Det är “weird and safe”. Där bor jag. Full stop.
==
En sak man märker är att de inte har så mycket solpaneler i Sydney. Det finns fler i Stockholm. Det är – milt sagt – konstigt.

För ett par år sen var vi ett gäng som skrev en bok om försvaret. Min egen analys av att Sverige är “the suburbia of the suburbia of the world” är att vi inte har varit i krig. Det finns ingen större extern anledning. Det är därför jag numera sällan yttrar mig ett dugg om försvarets budget. Kalla det för “jinx” eller vad ni vill, men om det är så att försvaret har något med freden att göra så är det värt varenda spänn. Det är ju förstås en “leap of faith” att det är just det svenska försvaret som bidragit till freden, men … man kan ju aldrig veta.
==
Jag minns att jag var väldigt ambivalent till EU inför folkomröstningen. Det kändes som om makten flyttades till något man plats. To a galaxy far far away. Efter valet gjorde jag en studieresa till Bryssel och träffade en äldre man som frågade oss följande:
“I know you – in Sweden – will pay more than you receive. But IF this payment is a way to get peace in Europe – is it not cheap? Yes, sir.
==
… och ja – det finns andra problem… men OM det ökar freden SÅ…
==
“Ja. Den krykke falt. Men det kan ikke du vet med sikkerhet”
Det sa den norske ekofilosofen Arne Næss en gång när han stod på scenen och frågade oss vad som skulle hända om han släppte kryckan. Skulle den fall till marken? Sen släppte han den…
==
Skriver om mätbarhet. Hur ska vi förstå mätbarhet? Och det enda som kommer i huvudet är textraden från de svenska poeterna FREESTYLE:
“Tänk om man kunde mäta kärlek i ton, skulle göra ont om man tappa den på tån”

=Igår kom guddotter på besök. Hon bor och studerar i Newcastle. Det är en bit härifrån (typ 3 timmar med tåg) och hon kom ner inför helgen. Trevligt! På lördag ska vi åka till Manley och försöka hitta ett svenskt fik. Det visar sig att det är WORLD-DAY på min födelsedag och på den så ska folk ta med sig mat från alla världens hörn. Jag tänkte därför tjacka ett par prinsesstårtor. Först tänkte jag baka kanelbullar, men … jobbigt … jag hittar inte jäst i butiken och jag bor ihop med en gasspis och det kommer bli mjöl över hela köket och… jag är lat.
==
Newtown är fullt med väggmålningar. Det är – som min guddotter sa – hippa stället.
Parkeringsvakterna ser något tuffare ut här med Aussiehatt och allt:

De kritar däcken för att se om bilarna flyttat på sig… oj vad jag var sugen på att sudda. Min hjärna rör sig alltid mot att dj-las med regler….
Jag höll på att bli överkörd igår eftersom jag har blivit så självsäker att jag tittar i min telefon när jag går. Note to self: “VÄNSTERTRAFIK – DU KOMMER DÖ OM DU INTE KONCENTRERAR DIG!” Det finns olika typer av övergångsställen här. Det måste ända sägas vara idiotiskt. “Bilar är hårda och människor är mjuka” (från skol-TV 1972):
==
Igår gick jag en promenad och åt en lunch på ett ställe nära Redferns station. In kom ett gäng skrattande herrar med kavajer. Och det är konstigt i Redfern. Så jag kollade på dem och de hade pickadoller i bältet. Allt såg ut som en klassisk amerikansk rulle. De betalade inte heller för kaffet. USA:s 51 stat.
==
Jag har ju också ett ticks att jag blir galen på ineffektivitet. På det här stället – som hade 40 sittplatser – såg jag 8 som arbetade. ÅTTA PERSONER. Det som verkligen hör till att alla ser sjukt upptagna ut. När poliserna hade gått så var det disk på bordet. Två olika personer hämtade de fyra kaffekopparna och några fat. Inom loppet av 4-5 minuter. Men de lämnade en grej. Jag får andnöd.

Foucault och livet är
inte bara en ekonomisk fråga

Jag hoppade in i en ”reading group” och läste två kapitel ur
”The Birth of Bio-Politics”. Det var otroligt länge sedan jag läste något av F
och det visade sig vara mycket roligare än jag kom ihåg. De kapitel vi läste
handlade om hur staten relaterar till marknader och det blev en rolig
diskussion. Enligt F så finns det två sätt att se på statens roll visavi
marknaden.

Den tyska (kontinentala) modellen är att staten som har
ansvar för att se till att marknader fungerar. Frihet – under en sådan här
tanketradition bygger på att individer har frihet till att göra saker. Grundantagandet är alltså att staten har makt
och kan bestämma, men staten kan – om den vill – öppna upp platser i vilka
medborgare har rätten att agera (enligt de normer som staten erbjuder).

Detta kontrasterar F med den amerikanska modellen. USA –
menar F – är byggt kring ett annat ideal, nämligen frihet från staten (och religionen) och marknaden är den mest lämpade
modellen att styra. I en sådan modell kommer all inblandning från staten att
vara ett marknadsmisslyckande. Här kommer idealet alltid vara att MINSKA statens inblandning och staten misslyckas ALLTID eftersom den är ett marknadsmisslyckande.

Jag berättade att i Sverige går det knappast att vinna ett val på ett manifest som formuleras som ”SÄNK
SKATTERNA”. Istället – berättade jag för en grupp av akademiker som satt med
öppna munnar – såg sig det största högerpartiet tvungna att omdefiniera sig som
”det nya arbetarpartiet” (nu höll de på att svimma!) där argumenten var att
”genom att det lönar sig att arbeta kommer vi att skapa fler jobb”. Jag önskar
att jag hade filmat dem. Jag berättade också att:

“… it is fair to say that we trust our government”
“?????…. well that is probably not an adequate description of the Australian situation…”
“In fact, the government has decided (sic!) to abolish NPM and have introduced what they call TRUSTCONTROL.”
“… but, but, but….”
“The idea is that there is a sense that too much efforts have been invested in control and control technologies and that has not increased efficiency, but rather decreased it.”
==
Det är Sverige som skiljer sig från normen. Och – det funkar…

==

Kapitlen som vi läste kommer från en föreläsningsserie och
ni som har hört franska föreläsare förstår att det är en del ”ranting” (som WF
sa). Men en sak som är otroligt kul är att läsa hur F läser nationalekonomi. Han menar
att genom att se på hur ALLT blir ekonomi (inte minst begreppet humankapital)
så öppnar det upp för att vi på individnivå blir entreprenörer som investerar i
oss själva. Vi blir – skriver han – som vandrande kassaflöden.

F skriver också att migration är en typisk investering i
vilken individen gör avkall på det nätverk och de resurser som skulle ha kunnat
vara till individens fördel (som ekonom skulle jag kallat detta för alternativkostnad).
Han menar därför att migration är den ultimata investeringen.

Detta debatterades och vi talade om hur många immigranter
som kommit till Sverige och till Australien. De som arbetar här är ’dubbla’ i
sina åsikter. Å ena sidan är Australien byggt på immigration och – å andra
sidan – är de rädda för immigration. De menar att – likt Sverige –är immigration en
ekonomisk fråga. Det finns en rädsla för att de ’gamla’ medborgarna måste vara
’medfinansiärer’ till immigranterna. Jag reflekterade lite på det där genom att
säga att det säkert var en bra analys, men att det också finns en djupt
mänsklig dimension av att vilja hjälpa människor. Och inte minst människor som
lider och står utanför din dörr. Alltså att det kanske är en skillnad på flyktingar och immigranter? Eller så är det så att det är ett rimligt förhållningssätt till livet att bra hjälpa till när man kan. Livet är – håll i er – inte bara en ekonomisk
fråga…

==
Trivia night

Igår kväll var jag på ”Trivia night” med en kollega. Det är
en slags frågesport som genomförs på pubar under veckorna. Sånt där gillar jag!
Och vi vann. 50 dollar! Äsch… De andra var förstås mycket bättre på ”Nya
Zeelands nationalblomma” och språk lekar, men jag klarade ”Robyn” J och huvudstaden i
Marocko där de satt som fågelholkar. Jag lärde mig ett nytt ord. Homonym. Det
är ett ord som uttalas likadant, stavas olika och har olika betydelse.
Exempelvis Aunt och Ant. Eller på svenska Får och Fore.