Sista uppdateringen från Australien. Hoppas jag.

Igår pratade med lite folk på jobbet och kom fram till att jag skulle ta mig hem så snart som möjligt. ”You are staying because of 1 1.5 hour seminar next week. That does not make sense”, sa J. Och mina andra kompisar höll med. Så jag tackade för allt och fick rådet att åka till flygplatsen för att kolla om det fanns biljett. Först förökte jag ringa, men ingen svarade utan de sa att jag skulle använda appen. Men det gick inte heller… Hmm, tänkte jag… det verkar vara en bra idé att ta sig till flygplatsen. Jag tog mig hem och packade och sen kom jag på att det kanske är bättre att åka dit utan bagage (eftersom planet går klockan 21.45) och se om det går att få biljett. I taxin (det var en Bolt) så sa killen att det nog är smartare att åka till huvudkontoret. Vi hade ett bra snack och jag sprang ut ur bilen och glömde telefonen. Jag försökte ringa Bolt, men det går ju förstås inte utan telefon. Lyckades låna en telefon av någon, men fick liksom inte i tag i någon. Tänkte att det får vl lösa sig och nu tar jag mig till incheckningen och försöker lösa det på plats. Allt stängt. Jag hade cash, åk-kort och kreditkort i telefonen… Som tur var så hade jag ryggsäcken med mig där jag har mitt pass och ett par extrakort Så jag kunde ta mig in till stan och till huvudkontoret. Men att hitta utan en telefon är f-nim-g omöjligt. Till slut hittade jag, men där kunde de inte göra något heller. ”Du måste ringa!”, sa de, ”Men jag har ju ingen telefon”, sa jag som hade berättat om min dag. ”Ja du… du kanske kan åka till flygplatsen?”….

Åkte hem och lyckades få tag i en person som ändrade hela biljetten så att jag åker ikväll. Kommer hem på söndag. Ojala (som vi säger på spanska och som betyder Insh’allah)…

Jag mailade till Bolt och fick – efter tre timmar – en kommentar om att de skulle göra så gott de kunde. Men, fan trot….Jag har segat sedan dess och i natt – klockan 04.00 – vaknade jag med en slags ”ÄR DU DUM I HUVUDET”-känsla…. Jag har ju ”find-my-Iphone”.. Jag tror jag vet var taxikillen bor, och han har inte svarat fast jag har ringt och pipit med appen. Jag tänkte att han kanske Nu sitter jag hemma och ser mitt batteri på telefonen ta slut men tillsvidare jag ser var telefonen är och hur den förflyttas i Sydney… Jag hoppas att den ligger på golvet, men han borde ju för fan höra när jag piper… Jobbigt… Och nu tog batteriet slut! FAN!!!!!!!

Jag är lite för stressad för att kunna bedöma hur min vistelse har varit. Jag kan dock konstatera att det var för lång tid (det börja jag misstänka efter ett par veckor) och avslutningen blev inte kul med Corona och allt. Men – jag gillar fortfarande Australien och framförallt Sydney. Och kanske framförallt mina kollegor där. De är härliga och snälla mot mig.