Idag var jag och lunchade med JG. JG var den första Aussiakademikern jag träffade. Han var föreläsare på en doktorandkurs (1996?) och jag kunde inte för mitt liv förstå vad han sa: ”Känting” hit och ”Känting” dit. Jag satt i säkert en halvtimme och gapade tills det slog mig. Han sa ”Accounting”. Kanske borde jag fattat det eftersom kursen hette Accounting Borders. Men vadå – kanske jag inte visste att jag skulle skriva en avhandling i redovisning då… (Eller så är jag lite pantad… Ett alternativ en kanske inte ska helt ignorera…

Jag åkte hem till honom och åkte åt he-te. Han bor på något som heter Dudley Street och det finns fyra (4!) Dudley Street i Sydney. Jag spenderade en del stålar på taxi.

Åker inte Uber utan åker Bolt här. De tar mindre från förarna.

Nåväl, vi träffades till slut och vi började tala om hur förlagen (tidskriftsförlag som Elsevier och Emerald) tar hutlöst mycket betalt för forskarnas publikationer. De är ett rövarband eftersom staten betalar forskarna som forskar, staten betalar forskarna som granskar, staten betalar språkgranskarna som fixar till språket, staten betalar sedan hutlöst för att vi ska få tillgång till forskningen och skulle en forskare vilja göra forskningen allmän så får staten betala lite till.

Det finns en lösning och den heter ”Open Access” och den bygger på samma sak utom att all forskning är öppen för alla. Vi pratade om hur det skulle gå att skapa en sådan journal. Och hur den skulle kunna få samma legitimitet som de journaler som dessa tidskriftsförlag äger. Kan bli svårt, men det ska vara ett stort möte i Glasgow i maj dit han (men inte3 jag) ska åka (och många är inbjudna till). Hoppas att de kommer överens…

Jag har en grej jag glömde berätta om och det är att när jag var i Melbourne med J så satt vi på en restaurang och då kom det en kvinna och hälsade på J. Hon sa något om att ta en drink och jag förstod att vi skulle hem till henne och hennes man. J fattade inte riktigt, men hängde på. De bodde i ett monstruöst stort hus med basket plan och swimming pool. ”Yeah, its big. Behind the pool there is a tennis court.” Hon är en day-trader och det är han också men “she is much better so I just support her with ideas”. En overklig kväll där vi var I deras bar tillsammans med hans grekiska mamma och drack “a very expensive” vin.

Det är sådana där händelser som går mig gå igång. Att se och lyssna på hur andra människor försöker lösa sina frågor. Vi gör det olika. Vi är alla fragila och starka och glada och ledsna och stolta och skämmiga. Det är det som är det fantastiska. Det är det som är livet. Länge leve det!

Jag kom in på flygplanet sent och jag hade fönsterplatsen. På de två andra platserna satt två små flickor och jag sa ”excuse me, I am by the window”. Föräldrarna som satt på andra sidan gången såg till att flickorna reste på sig och jag klämde mig in och hör (på svenska) ”Jag vill inte sitta bredvid den där gubben” (de kanske sa farbror, men… fan trot…). Då frågade jag förstås – för att undvika mer problem – om de var svenska. Och jajamensan,

Det blev ett intressant samtal med pappan (som vågade sätta sig bredvid mig!). Han är journalist och berättade en sak som jag vill dela med mig. Lyssna på den hör logiken:

* Kvällstidningar finansieras av annonser.
* Annonsörer betalar per klick och tid som läsaren är på sidan.
* Folk klickar på SD nyheter
* …. Kvällstidningarna publicerar gärna SD-nyheter och SD får ännu mer uppmärksamhet
*…hmmmm
En slutsats är att jag ALDRIG mer ska klicka på en länk där Jimmy Trumpy Humpy eller någon av de andra saftskallarna uttalar sig…

Om jag såg att de inte gillade Sverige igår så verkar de i Redfern älska oss.

Längtar hem…

Bara inte Coronaskiten tvingar mig att stanna. En kollega som flög ut från Italien igår berättade att det var 8 (åtta!) resenärer i en A340.