Är på dåligt humör. Somnade som en stock klockan 21.00 – gick inte att gå upprätt längre – och vaknade 01.30 och sen var det kört. Flixade och såg (”2 påvar” och ”The laundromat” – bägge helt hyggliga rullar). Nu -på väg in till universet – sitter jag och tar mig en Flat White, lyssnar på lokala förmågor på telefonen (Nick Cave) och tänkte att lite bloggande kanske kan göra susen…

==

Noterar att mina kollegor inte vill höra på när jag klagar på min jet lag. Fattar. Finns ju inte en gäst som kommer hit som inte klagar. Ska inte säga pip till någon mer. Utom till Er hemma. PIIIIIIP!

==

Administrationen på universitetet är sjukt omständlig men också sjukt effektiv. Det är också många som arbetar med administration. På redovisningsinstitutionen – med 40 anställda – har de tre heltidsanställda administratörer. Hos oss – med 30 anställda – har vi en ¾-dels administrationstjänst. Men det kan behövas eftersom det är kontrollsystem som är … ”välutvecklat”. Igår träffade jag fyra personer och mailade två andra för att få – och jag fick – kort, nycklar och rättigheter att skriva ut. Det tog en administratör ett par timmar att stödja mig i arbetet. Men det funkade. De har tagit ”processperspektivet” på allvar.

Jag ska också – i och med att jag är här – gå sex webutbildningar…:

Det finns en egen hemsida med utbildningarna och de håller koll på vad Du gör och hur det går. Det kan vara intressant empiri att gå dem, men jag får se (ska ju inte vara här i tre månader så jag måste inte går fler än 2). Jag frågade kollegan C varför detta påhitt (och för mig som är här på besök!) och hon menade att detta är en slags ”responsibilization” (ung. förflyttning av ansvar till individen) så att universitetet inte får ”blame”. C berättade att om jag inte går utbildningarna kommer det att komma mail. ”And if you wait long enough the mails will be in red and your supervisor will get a copy”.

Det är intressant att jag tycker att vårt arbete (hemmavid) blir mer och mer uppstyrt, men det är INGENTING mot vad som sker här. Exempelvis så sker utbildningen samtidigt med väldigt många studenter och det kan vara upp till 20 personer (de flesta så kallade ”casuals”) som undervisar samma sak samtidigt. Kravet är att de ska använda samma powerpoint bilder och använda samma exempel men de får lägga till bilder. R – som kommer till Sverige nästa månad – säger att han brukar lägga till några ”funny pictures” för att göra föreläsningen intressantare. D – som är en ”casual” som jag lärt känna (alltså en som inte har en tjänst) – berättar att studenterna tenderar att byta till de lärare som förklarar bäst. Stolt konstaterar hon att ”typically I start with 30 students and end with 50.” En marknad …

Jag känner mig som en dinosaurie i sammanhanget eftersom jag brukar tänka att det viktiga sker i mötet med studenterna och även om planering behövs så är det (för att citera en förälder på ett kollomöte) viktigast att vara bra ”på själva platsen”. Det är det förstås ingen som säger emot och det är förstås ingen som säger emot att det är bra med processer, planering och struktur. Men – i alla fall för mig – riskerar entusiasmen av att stå längst framme att minska om jag inte får improvisera efter att jag ”känt av rummet”.

==

Igår kväll tog jag mig in till stan för att vara med på demonstrationen mot Morrisson och för miljön. Jag tyckte att det skulle vara spännande att se hur det demonstreras i detta land. Enligt nyheterna var det 10.000 personer (jag tyckte att det var färre och att många mest stod och tittade på) som demonstrerade mot sättet på vilket regeringen har hanterat bränderna. Det var många unga och arga (bra mycket argare än i Sverige) som skrek ut sin ilska. Det såldes tidningar som hette typ ”revolt” och ”active socialism” och det var en stor del av den demonstrationsdel jag såg som propagerade för veganism: ”Become a vegan and save the planet”.

Jag vet inte om det är en rimlig tolkning, men jag uppfattade det som att det var fanns en ”tävling” bland de som demonstrerade och det var att ha den coolaste eller den roligaste skylten. En hel del personer – inklusive mig själv – tog fram kameran när vi såg något kul. Och i ett läge var det någon som ropade på en demonstrant att stanna upp så att skylten kunde fotograferas. En slags ”gamification” av politiska manifestationer… Det går liksom att vinna…:

Väderrapport: Det är mulet och väldigt blåsigt. Om jag har förstått det rätt så är vinden ett hyperstort problem eftersom vinden föser ihop olika eldhärdar och det utvecklas något som de kallar för ”MEGAFIRE.” Inte många – men några går omkring med masker mot röken. Idag känner jag lite lite röklukt. Känner mig inte rädd – men för mig är det så uppenbart att detta har med klimatfrågan att göra. Jag är förnekare av klimatförnekare.