Adieu
WFC: ”So when are you leaving?

B: ”Well I leave on Saturday, but I will close down on
Thursday…”

“But what about a farewell party?”

“No, I do not think that is necessary”

“What about lunch?”

“Sure we can do lunch. We could go to that Chinese place in
Glebe.”

“Hmm…. Then we have to walk and it very cold.”

“Yeah. It has been raining a lot hasn’t it?”

“The worst March in 50 years!”

== Reflektion ==

När man är
uppsatshandledare så har man några klassiska saker man säger:

· Nja… Du måste utveckla resonemanget

· Du måste tänka på att läsarna av uppsatsen
måste få reda på hur du tänkt

· Det vore bra om du reflekterade lite på
resultaten

Så vad betyder då
reflektera? Ett sätt att se på detta bloggande är att jag har tid att reflektera.
Om jag skulle definiera det så är det att ”lägga något (ett fenomen, en
egenskap, en händelse) framför sig och trycka på det tills det gör ont.” Jag menar
att reflektera är ett sätt att vara ödmjuk inför varandet och görandet eftersom
”om det gick att lösa så hade jag nog löst det…” Kommer att tänka på en sketch
jag såg där någon sa: ”Jag är VÄRLDENS ödmjukaste man”

==

Grodan har slutat låta! Undrar om en Ibis åt upp den?

==

Sitter nu på lilla verandan utanför 129 Union Street och skriver.
==
Och loggar
in på min mobil. Hittar en annan trådlös förbindelse… Jag bor ju i Newtown…

==

Jag sitter här med en kopp kaffe och en cigarett. Mitt snus är på
upphällningen och jag har två påsar (eller bindor som R skulle säga) kvar per
dag. Det är sjukt farligt att röka. Fattar det. Men just nu tänker jag på min
vän Mi som var i Frankrike och tågluffade i början av 1980-talet och där bodde
han med sin farbror (och nu ska jag försöka skriva franska UTAN Google
Translate… wish me luck eller Sur le Pont som vi säger i Frankrike):

”Mi, vous savez que Dieu existe?”

“Non. Commes vous savez?”

“Porqui…. Le combination d’un Gauloise et un espresso c’est mieux
que le humanity pouvé faire.”

==

Herregud vad
dåligt! Jag hade fyra i franska. ”Excuse moi que je suis enretard”

==

Och jag hade fyra
i musik också. Om inte saker har ändrats drastiskt så … får jag nog idag … erkänna
att det var lite överbetyg… Å andra sidan så smörade jag och min vän D så
mycket för musikmagistern att det blev en sport. … “Snälla majjen kan vi inte sjunga Barbershop…” …Och jag fick ett halvt kilo
smör av mina klasskamrater i tredje ring.

==

För er som inte
kan läsa min franska… “kombinationen av en kaffe och en cigarett är himmelsk…så Gud finns” Men
– när jag kommer hem och det finns snus är det slut på detta!

==

I Australien
handlar politiken just nu om budget (… eh vänta … det gör den i Sverige också).
Den stora frågan här är bolagsskatten (… eh vänta … det gör den i Sverige
också). Här vill man sänka den (… eh vänta… det är tvärtom i Sverige).

==

Ett trick jag
använder mig av när jag intervjuar är att fråga om när det (fenomenet jag
studerar) är riktigt bra. Alltså – hur karaktäriserar man något som är riktigt
bra? En fundering jag haft handlar om att detta förstås ändrar sig över tid och
över generationer. Inte minst när det gäller vilket förhållande man strävar
efter att ha med sina barn. Jag tänkte på detta igår när en fejjankompis från
USA (som är tokkristen i Florida – ni fattar va? – och röstar på Trumpy) skrev något om att man ska
lära barn att det inte är bättre med en ny Mercedes än en gammal billig bil.
(Det går liksom inte att kommentera ett sådant inlägg utan att man själv blir
en lallande fåne…).

==
Men vad är det att vara en lyckad förälder? Det är klart
att det är olika på olika ställen… Vi kan tänka oss att det finns ett sätt att
vara förälder i Aleppo och ett annat på Södermalm… Om vi ”fryser” Södermalm och
istället tittar på tid så tycker jag mig märka att mina morföräldrar tyckte att
de hade lyckats om barnen hade arbete. ”Min dotter arbetar som lärare!” Min
mamma (och hennes generation) tyckte att hon hade lyckats om barnen utbildade
sig. ”Min son läser på universitetet”. Och idag handlar ”att lyckas” om att
barnen vill umgås med en. ”Mina barn kommer till mig minst två gånger i veckan
och då brukar vi gå på en promenad och laga mat tillsammans.” Det ändrar sig.

==

Bajen förlorade. En
utvisning. Inte bra. Men det är bara början. På söndag visar vi vårt stöd genom
att gå från Medis till Nya Söderstadion. Att heja på Bajen är att träna sig på
att reflektera. Det gör ont. Nästan hela tiden. Men JA baklänges blir ju AJ –
så det kanske… förklarar allt.
==
När sopbilen kommer till Union Street är det spännande och här får de flytta på en Scooter. Det skriks och ropas och svärs.

==
Varje dag går jag förbi den här snygga Valianten. Jag träffade killen som kör den och sa:
“I really love your car!”
“Oh thanks…”
“It is beautiful”
“It is a bruksbil (sa han inte på svenska med på Aussieska)”