Blog Image

Bino José Carlos

Intryck

Avtryck, särtryck och annat tryck

Foucault, kalkylen och uppfostran

Personligt Posted on %PM, March 22 2017 12:22:20

Var ute och åt med WFC och sitter nu och . lyssnar på musik och tänkte.. äh jag gör ett inlägg till idag…
==

Vi hade ett
seminarium där vi talade om ”economic man” och Foucaults läsning av Adam Smith.
Jag skulle ha givit ”rest” på hans läsning om han hade varit min doktorand. Eller
som någon tolkade min utläggning:

”You should have written a review staring like this: ”This
is a good start, however…”

==

Min invändning är
att han läser Adam Smith dåligt och han skulle ha fått däng på källkritiska
grunder eftersom hans läsning är tendensiös, kontextlös och rapsodisk. Adam
Smith är förstås den som har fått stå skott (eller staty – beroende på
uppfattning) som en representant för kapitalismens vagga. För Foucault är Adam
Smith en person som står som kontrast mot staten. Mitt problem med läsningen är
att han bara läser Wealth of Nations och bara använder de delar som visar på
Adam Smith som en förespråkare för marknad. Smith var – enligt min läsning –
framförallt en tänkare som var skeptisk till att beslut fattades av jordägare
och kyrka och menade att det finns en annan etik än den som bygger på arv eller
religion. I boken innan Wealth of Nations – The Moral Sentiment – är han
fokuserad kring moraliteten hos makten och även i WoN spelar moralen att handla
rätt en viktig ingrediens. Under perioden när han skrev WoN var det en stor
debatt över hur man ska på människans drivkrafter. Inte minst kyrkan hade fått
en del kritik efter att den mer eller mindre körde ut människor från Europa
till USA där inte minst religionsfrihet lockade… (före-Trumpydumpy)

==

Den
protestantiska delen av Europa led under pliktetiken som gjorde att det inte
fanns frihetsgrader och den katolska (och anglosaxiska) hade lierat sig med
makten och var smått korrumperad. Den stora debatten – om man får tro min idol A.
O. Hirschman – var huruvida man skulle se människan som drivan av passion eller
av intresse. Alltså drivs man av ideal som man har uppfylla eller av
egenintresse? Hirschman visar i sin analys att när man propagerade för intresse
(inter-esse … som översatt betyder paus i varandet) ledde det till att vi
började förutsätta att människan gör saker för att uppnå andra och att ”kalkylen”
var det bästa sättet att förstå hur vi ska påverka människan.

==

Adam Smith menade
att det inte verkar orimligt att de som säljer bröd säljer det för att de
själva ska få pengar till att köpa … fisk. De säljer inte för att det är det
rätta att göra. Detta verkar förstås inte så dramatiskt, men det är ett skifte
i tankesätt. Jag tycker dock att Foucault tar ifrån tårna när han läser Smith
och det blir hela tiden ”vråltolkningar” som bygger på dagens situation. Adam
Smiths texter var en reaktion mot dåtiden och inte en profetia…

==

Men Foucaults
sätt att bygga upp dikotomier för att sedan få dem att kollapsa är en briljant
övning i retorik.

==

Uppfostran

Jag får dock
erkänna att jag också vinklar grejer en del när jag är här. Inte minst
när jag talar om Sverige

==

”So how is the health of economic man in Sweden?”

”Well I guess he is alive and kicking. But I’d like to throw
in something into this discussion. As you know the Swedish State is pretty
strong and its aim is to produce and support welfare. Welfare is often defined
as ‘the capacity for persons to choose how they want to live their life’.”

“Sounds fair”

“I guess. But the interesting thing is that this capacity to
choose is not a normal thing in everyday life.”

“?”

“Well, put it this way, the State does not only supply capacities
in terms of social security, it also tries to make sure that people are trained
in choosing. Because we do not know how to and … in all honestly many of us do
not want to choose. We just want the schools to be good, healthcare to be good
and our pensions to be good enough…”

“Yeah but…”

“Let me take an example: When we see High-School movies
(which is one of my passions…) there is always a scene were the girl gets grounded.
The parent will scream: ‘YOU ARE GROUNDED’. In my family, we never ever had
such a discussion. We would not say to our kids ‘if you do not do this we will
punish you in this way’ or even ‘if you do this you will get this amount of
money’.

Nu var det helt
tyst i rummet…

”But, but, but… is there another way? How did you do it?”

“Well, we just said that they could not do this or that we
wanted them to do that.”

“But, but, but… what did you do when they did or didn’t do
what you wanted?”

“We asked why… I would say so why did you come home 2 hours
after the time we agreed? Don’t you understand that we are extremely worried? How
do YOU think we should solve this?”

“But, but, but… how will they learn?”

“Well, back to Foucault or actually back to Hirschman, we
did not want them to do the calculation. We did not want them to think it is
worth not coming home. Because on the flip side of the calculative coin is the
risk that they would actually do the
calculation. ‘If I come home at 03.00
I will be grounded for two weeks. That is so worth it!”

==

Det här en
extremposition – jag förstår det. Men är det inte rimligt att det finns ett
ställe där grunden i relationen inte har med utbyte och kalkyl att göra utan
respekt och diskussion om vad som är rätt och fel? Vi försökte en gång med H
att få honom att göra en sak mot pengar. ”Du får 100 spänn om du städar hallen.”

”Wow – OK. Det
gör jag”

… nästa vecka

”Städar Du hallen
idag också?”

”Näe. Behöver inte
pengarna…”

==

Så argumentet –
vi hjälps åt tillsammans var ett mycket bättre argument. Så här gör vi här…
Kalkylen – och här skulle jag helt säkert få stöd av Foucault – är ett riskabelt
sätt att disciplinera människan om vi vill ha ett samhälle där vi gör saker för
att det är rimligt.



Meningen med livet och att vara själv

Personligt Posted on %AM, March 22 2017 03:14:44

Men vad är då livets mening? Det är en liten fråga som jag tänkte blogga om….
==
De senaste tio somrarna har jag försökt att ha ett tema på mina tankar. Alltså så här: Jag försöker tänka på en viss grej när jag är ute och promenerar eller diskar eller ska sova eller – i praktiken – när jag inte lyssnar på bok. JAg har tänkt på “det perfekta mordet”, “Sliding doors”, “brott och straff” och även på “meningen med livet”.
==
Jag har förstås inte en susning, men ett sätt att ta sig an det är förstås att börja med en slags religiös fundering. Finns det ett liv efter detta? Det verkar – minst sagt – svårt att studera empiriskt… En av mina vänner menade att oavsett om man tror på en Gud eller inte så verkar det ganska meningslöst att leva om det inte finns konsekvenser för de människor som vi skulle anse som onda. Alltså om de inte straffas på jordelivet. Argumentet är att det inte kan vara OK att man “kommer undan” som ond eller “glöms bort” som god. Jag hade en metodfråga till denna hypotes om livet och livets mening:
“Hur många Terrabyte behövs för att samla all data för alla människor HELA tiden?”
“Molnet, du vet…”
==
Min ambition under sommaren jag tänkte på detta var att hitta ett begrepp som kunde sammanfatta “meningen med livet”. Är det Lycka (som Boulding skulle säga)? Är det nytta (som Becker skulle säga)? Är det pengar (som säkert någon skulle säga? Är det att förstå sig själv (som säkert någon annan skulle säga)? Är det kärlek? Är det vänskap? Är det barn? Är det barnbarn? Eller är det helt enkelt en korkad fråga… eftersom alla saker är viktiga?
==
Så… jag ändrade frågeställning: Vad är det som är det som gör mig glad på jobbet? Den frågan kändes rimligare att ta sig an om man bara har en sommar på sig. Det jag kom fram till var “att lära sig nytt”. Det i sin tur ledde till att jag kom fram till att en av de bästa indikatorerna jag kan ha för “att lära sig nytt” är “att ha fel”. Det fick konsekvensen att jag i en intervju i tidningen Balans fick epitetet: Professorn som älskar att ha fel!
==
Ensamhet eller att vara själv
Det är dubbelt det här med att åka hem. Jag menar – det ska bli otroligt härligt att träffa M, H, J, A, O och M. Igår Skypade jag med O och jag ville göra det som M gör när vi SKYPAR: ÄTA UPP TELEFONEN! Jag längtar efter att få krama alla bokstäverna!
==
Samtidigt är det härligt att vara här och leva detta låtsasliv där jag inte har några egentliga krav på mig. Är jag för mig själv eller är jag ensam?
==
Det är en stor skillnad mellan ensamhet och att vara själv. Som min far sa. “Det är HÄRLIGT att vara ensam om någon väntar på en”. Hade jag flyttat hit själv hade jag säkert haft en klump i magen HELA tiden. Men – jag har ju aldrig bott själv. Är 55 och har alltid bott med någon annan. Ofta med många andra. Ett av resans syften var att få prova något nytt eftersom jag tycker att jag kan det här med att “bo flera” utan att det är något som stör mig överhuvudtaget. Kan jag bo själv?
==
Innan jag reste sa M att det var några saker hon inte skulle sakna nu när jag skulle vara borta i 10-11 veckor. En av dem var att jag inte stänger skåp. Jag öppnar dem. Men jag stänger dem inte. Jag kan konstatera att inte heller jag skulle sakna att jag inte stänger skåp… Kan komma hem från jobbet och då är det 5 skåpluckor öppna… BAD. TERRIBLE SICK (Trump, 2017).
==
Heja Bajen.