Intervjuer
Jag blev intervjuad av studenter imorse Aussietid. Via SKYPE. De läste upp den längsta syftes- beskrivning jag någonsin hört. Sen följde en timmes intervju. Det var frågor i nio dimensioner tagna från en 3×3 matris. När de på slutet frågade mig om vad jag trodde om den nya revisionsberättelsen så klarade jag det inte längre… jag blev handledare… “Det är svårt att studera det som inte har hänt och allt jag säger är spekulation. Det ni då behöver är teorier om hur ‘folk’ spekulerar… och det var ju inte ert syfte”.
==
De frågade efter sitt frågeschema och under intervjun fick jag flera gånger säga: “Ja som jag sa tidigare…”
==
I slutet av intervjun frågade en av studenterna om jag hade några råd. “Jag ägnar mig åt en av frågorna (där ni har nio) i en studie som tar två år. Jag tror att ni måste fokusera…”
==
Att intervjua är svårt. När jag läser utskrifter av när jag intervjuer så verkar jag vara en babblande tok. Jag lägger mig i och försöker bejaka personen hela tiden. Det kommer fram intressanta saker, men nu när jag läst en hel del utskrifter så känns det som att det inte är på grund av mina frågor utan trots mina frågor. Det jag möjligtvis lyckas med är att skapa en god stämning på mötet och detta ger dem lust att prata…
==
Uppdrag granskning
Jag har blivit intervjuad ganska många gånger och jag minns speciellt när jag blev intervjuad för “Uppdrag Granskning”. Det var förstås nervöst eftersom uppdrag granskning inte är kända för att vara “snälla” men samtidigt visste jag att de gärna vill ha forskare på ‘sin sida’. Det var till och med så att de ville intervjua när jag satt på mitt arbetsrum.
“Jaha… Det är den gamla ‘oj vad många böcker han har’ tekniken?”
“Hehe… det är ju praktiskt också…”
==
Sen kom intervjun och de talade med mig i en timme. Det handlade om “utdelningar från välfärdsbolag”. Min syn var klar: Det är givet att ett företag måste få göra utdelningar. Det är ett av grundantagandet i företagande – att ägarna ska få tillgång till överskottet som kan ses som en kompensation för den risk de tagit. Frågan huruvida företag ska vara i välfärdssektorn är en annan. OM företag är leverantörer av ‘välfärdstjäster’ ska de få dela ut vinster till ägarna. Om företaget har skulder eller eget kapital är framförallt en fråga om vilka risker ägarna är villiga att ta (och inte ens det skulle Miller och Modigliani säga).
“Så Du menar att skolor som har gjort vinst ska få dela ut pengar?”
“Ja.”
“Men skolministern (som under den tiden var ‘Token Björklund’) har ju sagt att han vill begränsa utdelningen?”
“Jag vet, men det skulle betyda att vi får tänka om när gäller äganderätten och det är en ganska kraftig förändring som nog kräver mer diskussion. Man kan säga att om ägarna inte får göra vad de vill med sina resurser så byter vi ekonomiskt system.”
“Så du menar att Björklund vill införa socialism?”
(Nu var reportern överlycklig! Vilket Scoop! Professorn i företagsekonomi säger att Björklund är en socialist-wannabe!)
“Näru, det får du mig inte att säga i TV. Det är bara feltänkt på så många nivåer.”
==
När det sändes var jag sjukt nervös och jag stod och gömde mig bakom en vägg (alltså – på riktigt). … det var bara sista delen av sista uttalandet som kom med.
==
Jag har sett Fittja-intervjuerna och måste säga att jag blev otroligt berörd. Killen som hade “the” “end” tatuerat på ögonlocken var djupt skakande. Känns som om jag lever i en bubbla. Denna typ av reportage berör mig och påverkar mig. Varje människa är ett mysterium och bär på så otroligt många historier.
==
Jag tittar inte på UG så ofta eftersom de har tre standardreportage som har snurrat i 20 år nu:
* Det finns de som är korrumperade
* Det finns inkompetens i organisationer
* Regler kan vara idiotiska
Det är förstås inte fel att dessa reportage görs, men jag blir inte lika upprörd (eller berörd) av detta. Kanske är det så att det jag är luttrad och inte är så bekymrad över att det inte funkar. Jag tror att jag mer är nyfiken på varför i he-te det funkar överhuvudtaget. Det är det som är mysteriet. Bussen kom i tid… hur gick det till?????
==
Regn.
==
Igår fick T och J och jag och åt. De har lite jetlag, men det verkar funka. Verkar som om deras dotter kommer ner till Sydney i helgen och att det blir fullt på Unionsús. Topp!