Blog Image

Bino José Carlos

Intryck

Avtryck, särtryck och annat tryck

Hejdåstralien

Uncategorised Posted on %AM, March 14 2020 03:52:28

Sista uppdateringen från Australien. Hoppas jag.

Igår pratade med lite folk på jobbet och kom fram till att jag skulle ta mig hem så snart som möjligt. ”You are staying because of 1 1.5 hour seminar next week. That does not make sense”, sa J. Och mina andra kompisar höll med. Så jag tackade för allt och fick rådet att åka till flygplatsen för att kolla om det fanns biljett. Först förökte jag ringa, men ingen svarade utan de sa att jag skulle använda appen. Men det gick inte heller… Hmm, tänkte jag… det verkar vara en bra idé att ta sig till flygplatsen. Jag tog mig hem och packade och sen kom jag på att det kanske är bättre att åka dit utan bagage (eftersom planet går klockan 21.45) och se om det går att få biljett. I taxin (det var en Bolt) så sa killen att det nog är smartare att åka till huvudkontoret. Vi hade ett bra snack och jag sprang ut ur bilen och glömde telefonen. Jag försökte ringa Bolt, men det går ju förstås inte utan telefon. Lyckades låna en telefon av någon, men fick liksom inte i tag i någon. Tänkte att det får vl lösa sig och nu tar jag mig till incheckningen och försöker lösa det på plats. Allt stängt. Jag hade cash, åk-kort och kreditkort i telefonen… Som tur var så hade jag ryggsäcken med mig där jag har mitt pass och ett par extrakort Så jag kunde ta mig in till stan och till huvudkontoret. Men att hitta utan en telefon är f-nim-g omöjligt. Till slut hittade jag, men där kunde de inte göra något heller. ”Du måste ringa!”, sa de, ”Men jag har ju ingen telefon”, sa jag som hade berättat om min dag. ”Ja du… du kanske kan åka till flygplatsen?”….

Åkte hem och lyckades få tag i en person som ändrade hela biljetten så att jag åker ikväll. Kommer hem på söndag. Ojala (som vi säger på spanska och som betyder Insh’allah)…

Jag mailade till Bolt och fick – efter tre timmar – en kommentar om att de skulle göra så gott de kunde. Men, fan trot….Jag har segat sedan dess och i natt – klockan 04.00 – vaknade jag med en slags ”ÄR DU DUM I HUVUDET”-känsla…. Jag har ju ”find-my-Iphone”.. Jag tror jag vet var taxikillen bor, och han har inte svarat fast jag har ringt och pipit med appen. Jag tänkte att han kanske Nu sitter jag hemma och ser mitt batteri på telefonen ta slut men tillsvidare jag ser var telefonen är och hur den förflyttas i Sydney… Jag hoppas att den ligger på golvet, men han borde ju för fan höra när jag piper… Jobbigt… Och nu tog batteriet slut! FAN!!!!!!!

Jag är lite för stressad för att kunna bedöma hur min vistelse har varit. Jag kan dock konstatera att det var för lång tid (det börja jag misstänka efter ett par veckor) och avslutningen blev inte kul med Corona och allt. Men – jag gillar fortfarande Australien och framförallt Sydney. Och kanske framförallt mina kollegor där. De är härliga och snälla mot mig.



Börsaustralien

Uncategorised Posted on %AM, March 11 2020 06:33:21

Jag är lite glad idag. Har bestämt mig för att åka hem lite tidigare (3 dagar) och det känns bra. Inte minst med tanke på att jag hellre blir sjuk i Sverige än här. Det skulle suga att bli kvar hr ett par veckor och vara isolerad…

Idag var jag på ett seminarium med en amerikansk kvantforskare. Inga av mina kvalitativa kollegor var där – och det var lite konstigt. Nåväl – studien handlade om hur aktiemarknaden tar sig an ny information och mer precist om hur marknaden hanterar nyheter om företagens resultat. Företag tenderar att rapportera förra kvartalets resultat efter att börsen har stängt och vissa rapporterar på kvällen (efter att börsen har stängt) och andra på morgonen (innan börsen har öppnat). Det studien visar är att marknaden reagerar långsammare på den information som företagen rapporterar på morgonen och det tar hela 4 dagar innan ”rätt pris” är satt av marknaden. Detta betyder, sa forskaren, att vi kan tjäna pengar på att köpa (säja) aktier där nyheterna är goda (dåliga) om vi köper (säljer) dem på rapportdagen och säljer (köper) dem dag 4.

Jag försöker att vara intresserad av saker och ting och inte minst när människor har ägnat oerhört mycket tid att fundera på hur saker och ting fungerar. Men klarar inte riktigt att hålla intresset uppe.  Det är liksom … trist. Jag har varit aktiv på börsen en gång i tiden, men jag slutade efter att jag kom på att dels är jag dålig på det, dels är jag ointresserad och dels är det liksom på låtsas… Det som gjorde att jag slutade försöka hitta rätt aktier var att jag läste en artikel som handlade om illusionen om marknaden som rättvis. Författaren skrev ungefär så här: ”Om marknaden är en djungel så finns det lejon. Om det finns lejon så finns det zebror.” Och ja – jag är en zebra… Jag har en (grön-vit) t-shirt där det står: ”If you ’re so smart – why aren’t your rich”…

Min vän J – han som är oerhört intresserad av psykoanalys – frågade mig en grej som jag har tänkt på en hel del sen jag var i Melbourne. ”Är du snäll mot dig själv?”. Uj – vilken jobbig fråga. Å ena sidan är jag nog det och andra sidan är jag verkligen INTE det. Jag brukar säga att jag vaknar på mornarna med ett skri (fast det är ju inte riktigt sant). Men det som är sant är att jag går omkring och bannar mig själv för vad jag inte har gjort. P – min vän från Sverige som var här och besökte och som bodde med mig frågade: ”Pratar Du ofta för Dig själv?” Och det gör jag… ofta med uppmaningar. M – som har bott med mig i några decennier – har konstaterat att jag har olika tilltal till mig själv beroende på hur stressad jag är. Nivå ett så talar jag med mig på detta sätt: ”Fan, jag måste fixa…”. Nivå två innebär att jag säger ”Bino – kom igen nu! Du ska ju…” och nivå tre – som enligt M är en nivå som gör henne orolig är när jag säger ”Han borde faktiskt ta…” (och det handlar om mig…) Så – svaret på frågan om jag är snäll mig själv är kanske inte så bra… Kanske ska jag göra mig en ny t-shirt? Som jag kan kika på i spegeln?

Jag har skrivit en del på den historiska pensionsstudien. En av de saker som vi kommer fram till är att pensionsfrågan inte går att lösa. Det svenska exemplet är kanske speciellt intressant eftersom Sverige var först med allmän pension (Bismarck i Tyskland vad lite före men den gällde inte alla) och pensionen har bytt skepnad över dessa drygt hundra år. Pensionen har gått från att hantera en slags skam (Sveriges utvandring under slutet av 1800-talet ansågs skamligt och det var förstås inte de fattiga som flyttade. Pensionen fick sedan ytterligare en form som en folkhemsfråga och som en nationalistisk idé där alla skulle få lika mycket (och där skatten skulle utjämna.) Sen blev det jobbigare med tillväxten efter andra världskriget där några (läs: tjänstemännen och de statligt anställda) fick en allt bättre pension eftersom arbetsgivarna avsatte pengar till tjänstemännen. Pensionen blev då en rättvisefråga och alla som arbetade skulle få en tilläggspension. Pensionen blev då en uppskjuten lön även om det var oklart hur mycket det skulle bli. Pensionen fick dessutom inte fritt flyttas till andra länder. Systemet var lite optimistiskt och politikerna kunde lägga sig i det och pensionen blev ett politiskt slagträ. Det lovades lite hit och dit. Efter den finansiella krisen i Sverige så gjordes en stor överenskommelse där det blev ändå tydligare att pensionen skulle vara uppskjuten lön och ambitionen blev att medianpensionären skulle få ca 60% av slutlönen. Politikerna har beslutat att det ska vara ett system som de inte kan lägga sig i (eftersom politiker verkar vilja ta bort kontroverser från politiken, såsom kärnkraftverk och EURO). Nu blir ju folk förstås förbannade på det systemet eftersom 60% av en skitlön bara är sex tiondelar av skitlönen… (ni kan dubbelkolla detta!).

Det är en svår text att skriva eftersom jag inte riktigt vet vad som är intressant för en internationell publik. De ger ju förstås blanka f-n i ur vi gjort i Sverige utan är mer intresserade av om det finns något lärande i detta exempel… Kanske är det att pensionen MÅSTE vara en politisk fråga?

Det är en grej som jag rapporterat om förr men som slår mig varje dag. Om du är “arbetare” så har du en orange eller gul uniform… Till skillnad från tjänstemän som ofta har ett kort runt halsen.
… så här händer det att jag tar ut mitt universitetskort och går på stan som en vanlig man (Dragos!)
Det finns ingen kaffemaskin i mitt hem så jag går ut och dricker morgonkaffe. Här tar folk sitt kaffe på allvar och ibland får jag gå i 10 minuter när de ska dricka kaffe med mig. “This place has real good coffee.” Men allvarligt talat… det är ju bara en kopp java!
Här är två av mina Quizkompisar. M till vänster ska ta med mig på en Cricketmatch på fredag. rapport kommer…
C – till höger – är en sån där fantastiskt omtänksam person som tar hand om andra.


Klickaustralien

Uncategorised Posted on %AM, March 09 2020 08:34:17

Idag var jag och lunchade med JG. JG var den första Aussiakademikern jag träffade. Han var föreläsare på en doktorandkurs (1996?) och jag kunde inte för mitt liv förstå vad han sa: ”Känting” hit och ”Känting” dit. Jag satt i säkert en halvtimme och gapade tills det slog mig. Han sa ”Accounting”. Kanske borde jag fattat det eftersom kursen hette Accounting Borders. Men vadå – kanske jag inte visste att jag skulle skriva en avhandling i redovisning då… (Eller så är jag lite pantad… Ett alternativ en kanske inte ska helt ignorera…

Jag åkte hem till honom och åkte åt he-te. Han bor på något som heter Dudley Street och det finns fyra (4!) Dudley Street i Sydney. Jag spenderade en del stålar på taxi.

Åker inte Uber utan åker Bolt här. De tar mindre från förarna.

Nåväl, vi träffades till slut och vi började tala om hur förlagen (tidskriftsförlag som Elsevier och Emerald) tar hutlöst mycket betalt för forskarnas publikationer. De är ett rövarband eftersom staten betalar forskarna som forskar, staten betalar forskarna som granskar, staten betalar språkgranskarna som fixar till språket, staten betalar sedan hutlöst för att vi ska få tillgång till forskningen och skulle en forskare vilja göra forskningen allmän så får staten betala lite till.

Det finns en lösning och den heter ”Open Access” och den bygger på samma sak utom att all forskning är öppen för alla. Vi pratade om hur det skulle gå att skapa en sådan journal. Och hur den skulle kunna få samma legitimitet som de journaler som dessa tidskriftsförlag äger. Kan bli svårt, men det ska vara ett stort möte i Glasgow i maj dit han (men inte3 jag) ska åka (och många är inbjudna till). Hoppas att de kommer överens…

Jag har en grej jag glömde berätta om och det är att när jag var i Melbourne med J så satt vi på en restaurang och då kom det en kvinna och hälsade på J. Hon sa något om att ta en drink och jag förstod att vi skulle hem till henne och hennes man. J fattade inte riktigt, men hängde på. De bodde i ett monstruöst stort hus med basket plan och swimming pool. ”Yeah, its big. Behind the pool there is a tennis court.” Hon är en day-trader och det är han också men “she is much better so I just support her with ideas”. En overklig kväll där vi var I deras bar tillsammans med hans grekiska mamma och drack “a very expensive” vin.

Det är sådana där händelser som går mig gå igång. Att se och lyssna på hur andra människor försöker lösa sina frågor. Vi gör det olika. Vi är alla fragila och starka och glada och ledsna och stolta och skämmiga. Det är det som är det fantastiska. Det är det som är livet. Länge leve det!

Jag kom in på flygplanet sent och jag hade fönsterplatsen. På de två andra platserna satt två små flickor och jag sa ”excuse me, I am by the window”. Föräldrarna som satt på andra sidan gången såg till att flickorna reste på sig och jag klämde mig in och hör (på svenska) ”Jag vill inte sitta bredvid den där gubben” (de kanske sa farbror, men… fan trot…). Då frågade jag förstås – för att undvika mer problem – om de var svenska. Och jajamensan,

Det blev ett intressant samtal med pappan (som vågade sätta sig bredvid mig!). Han är journalist och berättade en sak som jag vill dela med mig. Lyssna på den hör logiken:

* Kvällstidningar finansieras av annonser.
* Annonsörer betalar per klick och tid som läsaren är på sidan.
* Folk klickar på SD nyheter
* …. Kvällstidningarna publicerar gärna SD-nyheter och SD får ännu mer uppmärksamhet
*…hmmmm
En slutsats är att jag ALDRIG mer ska klicka på en länk där Jimmy Trumpy Humpy eller någon av de andra saftskallarna uttalar sig…

Om jag såg att de inte gillade Sverige igår så verkar de i Redfern älska oss.

Längtar hem…

Bara inte Coronaskiten tvingar mig att stanna. En kollega som flög ut från Italien igår berättade att det var 8 (åtta!) resenärer i en A340.



HelgiMelbourneaustralien

Uncategorised Posted on %AM, March 08 2020 06:48:25

Sitter på flygplatsen på väg från Melbourne efter en härlig helg med J. J är en brittisk professor som är helt underbart brittisk. Klok, rolig och generös. Han pendlar mellan Melbourne och Sydney. Han har visat mig runt Melbourne.

J och jag har pratat forskning och politik och relationer och livet under hela helgen. Det har varit väldigt spännande att lära känna en person ytterligare och att förstå mer om att växa upp i det engelska klassystemet. På den lokala puben.

Lokala puben var oerhört trevlig. Vi talade en del om hans senaste papper som handlar om att om företag ses som personer så skulle nog ingen vilja vara kompis med en sådant person…
J har granatäppen i sin trädgård. Han har också två hundar som – efter ett par dagar – kunde slänga sig upp på mig och bägge ligga i mitt knä. M har lovat mig att jag ska få en hund så snar jag växer upp. Dion’t hold your breath!
Imorse åt vi frukost i ett grekiskt område. Det satt massor med herrar som drack kaffe, rökte (trots rökförbud) och höll sådana där monologer. Jag kikade speciellt på ett bord där en herre talade i 5 minuter utan att bli avbruten. Är det grekiskt måhända?
Bilden är från en affär i området. Jag förstod verkligen inte reklamen… ÄR det bra att det är italienskt tyg och sytt i Turkiet gör grekiska kunder? Missade den kursen…

Utan tvekan har COVID varit i fokus av diskussionen. Inte minst eftersom J är 68 år gammal och ska undervisa för ett gäng kinesiska studenter. När jag varit ute och ätit har jag uppmärksammat att ALLA pojkar (utom en faktiskt) tvättade sina händer riktigt ordentligt efter toalettbesök. Så något gott har hänt…https://youtu.be/XL3-rlcWCu0?t=1

Antal smittade i olika länder i Europa. Kolla San Marino. Hur många procent av San Marino är smittade??

Melbourne är en fin stad, men jag är mer en Sydney-typ. Sydney är lite varmare och lite mer intensivt. Men det är coolt med blandade höga hus och massa kyrkor..

Skotsk kyrka
Vi åt lunch igår ute vid en beach. Det är en vik och det kändes lite mer instängt än i Sydney. Men vi såg dessa coola svanar.
Uber-elcyklar. Med hjälm.Bra grej!
Näe… Hör fick jag gå in som Svenne. Lite apartheid tycker jag, va…


Melbournistralien

Uncategorised Posted on %AM, March 05 2020 07:30:39

Vet ni i vilken stad huvudrollsinnehavaren i Galipoli och Dödligt vapen är född i?

Min vän och kollega – den underbara JR – har bjudit mig att bo hos honom i Melbourne under helgen. Jag passade på att åka tidigt i morse och sov bara fyra timmar innan jag åkte iväg till flygplatsen. Jag hade handledningsmöte på SKYPE med A och K. (Sitter faktiskt och pular – som vi säger på svenska – med texten just nu. K sa: ”Jag läser din blogg.” Jag blev lite generad eftersom det är ett mycket speciellt sätt att skriva som skulle kunna gå under rubriken ”läsare okänd”. Men jag ser också att jag har 200 hits om dagen på sidan. (Det kan ju vara troll som är inne och kollar – så jag vet inte de läser….Trollmor läser bloggen innan hon binder fast barnen i svansen. OajajajajBUFF.

Jag skulle egentligen åkt ikväll, men det kostade 100 dollar (650 spänn mer) och jag tänkte att jag kan lika gärna åka tidigare och göra av med de pengarna i Melbourne. Det visade sig att jag kom till Nyköping (eller Avalon) och fick sitta i en buss som var SJUKT obekväm i 2,5 timmar. Köer köer köer. Men jag lyssnade på musik. Roxy Musics Avalon var ju passande.

Satt längst upp längst fram på een dubbeldäckare. Men…

Det har regnat idag och bara varit 20 grader. Jag har frusit. Hur ska det gå när jag kommer hem???

JAg sitter just nu på statsbiblioteket som är otroligt fint. Melbourne är huvudstaden i Victoria. Det är lite kallare här eftersom det är söderut (60-70 mil). Det är också annorlunda på det sätt att det är lite mer fancy här… Lite mindre stökigt. Jag vet inte.. jag gillar Sydneystämningen. Det kan vara lite väl varmt, men … det är nåt annat.

Bibblan är fin. Och de har internet. Som fungerar asdåligt.
Jag åt lunch med D – min före detta doktorand från NHH. Han bor här och jobbar nu på en revisionsfirma. Han skrattade gott när jag sa M8 (mate)…

Jag är en nostalgisk person i så motto att jag explicit försöker skapa minnen som jag kan tänka tillbaka på. Men jag avskyr nostalgi av typen: ”det var bättre förr” eftersom en sådan syn tenderar att glömma de saker som är bättre nu. Jag tror också att det handlar om att en blir äldre och äldre (och säg emot mig någon!) och mer inskränkt. “Det är farligt med serietidningar” hette det när jag liten. Idag skulle föräldrar vara lyckliga över en situation där barnen var hemma och läste och inte satt “och spelade sina förbannade spel”… Det här ändrar sig över tiden – jag menar det kanske ändå inte är så att herr Westbergs beskrivning av Alice Babs känns “timely”:

Ur: https://orkesterjournalen.com/wordpress/?p=26842

Det blev därför lite parodiskt att ”åka dit” på att vara ”nostalgisk” när det gäller USAs president. Jag hade en diskussion med ME – en kollega på Sydney U – om det vansinniga med att det amerikanska folket sannolikt /och jag kommer då att förlora pengar!) kommer att välja Humpy Dumpy till president igen trots att han är en mobbare och tafsare och lögnare. Han döljer det inte. Och jag sa något sånt –
B: ”I guess that all people have bad sides, but that I like when leaders don’t show off with their frailty”
ME: “Wake up Bino! Don’t be so nostalgic. This is how leadership is carried out now!”
B: “GASP”
ME: “Don’t be so old, Bino. Get with the times!”
B: “GULP”



Klimataustralien

Uncategorised Posted on %AM, March 04 2020 04:30:37

Jag har somnat sent och vaknat tidigt och jag tror att det beror på att jag tar en medicin mot min hälsporre (som fortfarande gör att jag har svårt att gå längre sträckor) som gör att magen är oredig. Ska också erkänna att jag fastnade framför Shameless på NETFLIX och såg hela första säsongen under det klassiska temat ”bara en till”. Jag kom inte iväg till Universet förrän till lunch och träffade då två australiska kollegor med kinesiskt ursprung. Gifta med kinesiska partners och som ‘äter kinesisk mat och umgås med kinesiska vänner: ”My kids have stopped speaking Mandarin – they do understand the, but they will be Aussies”. Aussies är (tydligen) ingen komplimang eftersom det i princip betyder ”redneck”. Hoppsan.

Just nu sitter jag på ett café och dricker en kopp kaffe och det regnar. Jag har bytt boende och bor nu i en dyr lägenhet som ligger sämre till än min älskade lya på Union Street. Den nya lägenheten ligger på Henderson street och det är 400 meter till Universet. Fågelvägen. Men om man ska gå så är det 2 kilometer. Och det regnar. Så jag tänkte att jag sätter mig och tar en kopp kaffe på ett ställe och funderar på livet..

Igår fick jag ett mail om klimatet på vår institution. Den bygger på en enkät och det var en del grönt och en del rött och jämförelserna är med andra aademiska institutioner typ KI och Uppsala Univeritet. Det är säkert bra att veta föt de som har hand om resursfördelnignen på universitetet, men…. Då är diskussionen om det andra klimatet mer intressant för mig och jag på ett seminarium om klimatfrågan igår efterimddag.

Michael Mann – som verkar vara en av de stora inom klimatforskning – var där. Några intressanta iakttagelser:

  • Han är försiktigt optimistisk eftersom koldioxidutsläppen har planat ut
  • De tidigare modellerna för att prognostisera klimatförändringarna behöver förbättras. Det betyder inte att trenden och det övergripande budskapet är fel utan att den dynamiska förändringen kopplad till klimatförändringarna inte är tillräckligt utforskad. Han exemplifierade med nya rön om vad som händer med sprickor i isbergen och att när dessa fylls med vatten så får det konsekvenser för vad som händer under isberget som i sin tur får konsekvenser för växtlivet om i sin tur…
  • Han menar att kompensationsstrategier (”jag planterar några träd och sen flyger jag till Australien”) är bättre än inget, men att det finns problem med denna strategi eftersom den för med sig risker. ”Australiens koldioxidutsläpp var tre gånger så stort 2019 som 2018 pga skogsbränderna – så att plantera träd är inte lösningen”
  • Han (och hans kollega strategiprofessorn från Sydney) menar att de har nåt vad de kallar en ”Tipping Point” i frågan om klimatförändringar (som skulle kunna kallas paradigmskifte) där institutioner börjar ta detta på allvar.
    • … sen är det roligt att klimatforskarna går in på samhällsvetenskaplig forskning och tycker lite om vad som ska göras…
  • ”Vi måste stoppa Murdoch media”, säger Mann tre gånger under seminariet. Det är de som sprider falsk information och det ska stå till svars för detta… Jorå, men är denna mediakritik lite 1960s? Ungefär som Habermas kommunikationsteori (som jag gillar) men som är tidsbunden eftersom den är så fokuserad på gammelmedias inflytande och bygger på en modern tro på att om kunskap så god handling… Eller – hur sociala medier antagligen är ännu viktigare…
  • ”Vi måste rösta”, säger Mann tre gånger under seminariet. Det är en lokal kommentar i termer av det USA där en fjärdedel av alla röstberättigade (och då ingår inte de över 5 miljoner personer som inte får rösta pga av att de har begått en ”felony”) inte röstar. Det är intressant att fundera kring detta sätt med tanke på att SD prognostiseras att bli det största partiet i nästa val. Om vi bara röstade …
  • ”Vi måste införa en koldioxidskatt”, säger Mann tre gånger. Vi måste bryta fossilindustrins kortsiktiga satsningar. Det finns – i generella termer – en stor tro på att marknaden ska lösa detta. Det är inte omöjligt att detta kan påverka, men skatter är inte oproblematiska eftersom de slår olika hårt mot konsumenterna och det i sin tur påverkar hur vi röstar…
  • ”Vi måste höra av oss till våra pensionsförsäkringsbolag” eftersom de har långsiktiga investeringar och de behöver få instruktioner från försäkringstagarna. Jo, men de är ju inte idioter, de förstår väl det här, men med märker väl också hur många byter fonder om de inte avkastar. Och – som någon sa – är det så demokrati fungerar: vi ska höra av oss till de som förvaltar våra pengar och be dem fatta politiska beslut?

Det blev också en spännande diskussion om Coronaviruset och hur samhället accepterar stora restriktioner (som att resa eller att bli isolerad). Men detta verkar inte fungera när det gäller klimatet. Seminariet avslutades med en fråga från min australiensiska kollega T.

T: How do you respond to a climate denier?
Mann: I don’t. I will talk to a skeptical person, but not to a denier. There is nothing to be won.
Strategiproffen: I ask – what is the worst thing that can happen if I am wrong compared to what is the worst thing that can happen if you are wrong?

Jag gillade Strategiproffens svar.

Tycker att det är så gulligt med skoluniformer så jag var tvungen att smygfotografera…. Shorts och slips…


Coronaustralien

Uncategorised Posted on %AM, March 02 2020 08:15:14

Första dödsfallet i Australien. “The poor guy”, säger WFC, “he was on that cruise ship. Just imagine being on a cruise ship with all those infected people… I have never thought of going on a cruise before but now I KNOW I will not go.”

På TV igår:
Journalist: “Well, do we know how this virus spreads?”
Infektionsläkare: “We think it is the usual ways – coughing and sneezing. And if you spend more than 10 minutes in a room with someone.”
J: “So when do you think we have a vaccine?”
I: “Well, very soon. We need to be careful that the vaccine does not have unintended consequences”

Mitt seminarium är två timmar. Hej då.

Idag kom det ett gäng personer (“these are new aren’t they?) och torkade med sprit på dörrhandtagen till kontoren vi sitter i. Kändes lite optimistiskt att det är det som ska rädda dagen…

I lördags var det MArdi Gras och folk var utködda och fantastiskt fina!
Samtidigt blir jag kallad för kattstjärt. Inte bra.


Mellaustralien

Uncategorised Posted on %AM, March 01 2020 11:33:09

Melle fyller fyra år. Idag. Jag skickade en sång ill honom. Jag fick den här tillbaka. Jag ÄLSKAR den där killen. Åhhh. Jag längtar hem!

I Tasmanien var P och jag också på vinprovningstur. Det blev en kort en eftersom vi skulle flyga tillbaka. Jag kan inget om vin utom att några är goda och andra inte. Och att dyrare viner oftare ger mer smak eller längre smak. Jag vet också att jag ofta köper vin när jag är utomlands (för det är så gott) och när jag kommer hem smakar det … vanligt.

P framför ägorna. Någons ägor.
Om jag får bedöma livet som vingårdsägare efter denna snubbe så får jag säga att det verkar HÄRLIGT

Vinturen var spännande för jag lärde mig en del om hur de gör vin. Och jag lärde mig också vilket vin jag tycker om: Chardonnay som lagrats länge i ek och blir smörigt. Det är bättre än Sauvignon Blanc. Och Pinot Gris. Det här kan förstås alla. Och nu jag också.

I onsdags var det dags för årets R.J. Chambers seminarium. Chambers var den första redovisningsprofessorn i Sydney och var en central akademisk tänkare både här i Australien och i världen. Det var en flott middag med god mat och massa vin. Inte riktigt som vi är vana med i Sverige… Inga drinklappar på myndigheten – om jag säger så…

Jag kallar det Harry Potter salen. De kallar det för HALL. (Men jag vet att man hänger av sin dunjackan i hallen!)

Talaren var Clinton Free (som visar sig vara gift med R J Chambers barnbarn) och han berättade om sin studie om ekobrottslingar. Han och en kollega har åkt runt på olika fängelser i Australien och intervjuat de som sitter inne för att ha fifflat med siffrorna. Några av deras slutsatser:

En riktigt bra talare!

Tidigare litteratur som försöker förklara anledningen till ekonomisk brottslighet bygger ofta på en modell som är nästan 50 år gammal. Enligt den modellen är det att personen har en möjlighet (inte ovanligt om du arbetar i ekonomifunktionen), att du har någon slags tryck på dig (inte ovanligt med spelmissbruk) och att du inte tycker att det är fel och kan rationalisera beteendet (”jag lånar pengarna en liiiiiiten stund”, ”den inkompetente nyanställde fick mer lön än jag så jag har rätt att…”). En av de intressanta sakerna i denna studie var att det var nästan lika många kvinnor som män so intervjuades och detta stämmer också med nationella data. Många av kvinnorna var dock hotade av sina män att göra brotten. Detta gällde inte åt andra hållet.

Förbrytarna minns detaljerat första gången de fifflade och hur förvånade de var över hur lätt det var. De har suddiga minnen från de andra gångerna de fifflade, men minns mycket väl exakt hur de åkte fast. De flesta (men inte alla) tyckte att det var skönt att åka fast. Några av de intervjuade såg det bara som ett brott vilket som helst och hade ”tagit chansen”. Även om detta inte är en statistisk undersökning med syfte att generalisera empiriskt, så finns det indikationer som pekar på att det finns ett antal procent av alla som är sociopater. Eller som Clinton sa: ”I have become friends with some of the people that I interviewed and some I really do not want to me again. Ever.

Igår var jag på Bondi Beach. Och jag gjorde det klassiska: vem behöver solskydd efter att ha varit i Australien i två månader? Jag kände dock igen att det började brännas och tog mig hem helljusrödskinnad. Här gäller det att ha australiskt solskydd för de skyddar både mot Alfa och Beta-strålar

Och nu sitter jag hemma och surfar… (sigh)
Apropos ordvitsar fick jag denna av Rrrr. Från DN. Riktigt kul!


Next »